michaelamoss

gång i månaden spanade du in hennes facebook och hennes blogg. Men det var hon som hade gjort allt fel, inte jag tänkte du. Du tröstade dig själv med att du var vinnaren, inte hon! För vad gjorde hon? Hon gick på college i USA och bosatte sig där. Hon hade inget toppenjobb som du hade. Men hon såg lycklig ut, men du tänkte att det säkert baravar en fasad för hon var ju annorlunda. Svår att förstå sig på, och hon är ju svår som person att lära känna. Blyg och väldigt barnslig.

Ett år innan du skulle få ta din läkarexamen hade du och din kompis en jättestor bjudning innan ni skulle gå ut. Du har alltid gillat exklusivt så det var klart att den här festen skulle vara lite finare och lite bättre än vad dom andra någonsin varit på förut. Utav alla dom som ni bjudit hem till din fina lägenhet fick du syn på en tjej som var 2 år äldre än dig. Hon hette Isabell, hon hade snelugg och långt ljusbrunt hår, hennes hår var långt och vågigt. Så naturligt vacker var hon med sina ljusbruna ögon som matchade

hennes hår så himla bra att man inte kunde sluta titta på henne. Hon jobbade som civilekonom, hon hade också pluggat i Uppsala. Du blev tvungen att gå fram, för att charma tjejer har aldrig varit ett problem för dig. Du var framåt och mogen, väldigt mogen för din ålder vilket du nästan alltid varit. Det visste du. Efter den festen har det inte gått en dag utan du och Isabell har setts. Hon fick dig glad och du kände trygghet som inte gick att beskriva med ord. Hon var tjejen du alltid drömt om, hon var lojal, intelligent och framåt. Naturligt vacker helt enkelt, det tyckte alla. Hon var en helt annan tjej än din tonårskärlek. Men visst drömde du om USA tjejen ibland, men inte lika ofta. Ibland kom du på dig själv med att tänka på om hon fortfarande hade kvar sin ljusa röst? Hon kanske hade fått en mörkare? Och var hon gift? Hittade hon lyckan LA som hon alltid sa hon skulle göra?

Tiden gick och efter 6 månader med Isabell valde du att fria, hon var ju störtförälskad i dig. Och om du var förlovad för första gången kanske det skulle göra Isabell mer speciell än din tonårskärlek? Du gick ner på knä för Isabell och bad om hennes hand på en fin resturang med vita dukar. Hon log så glatt, du hade aldrig sett henne så lycklig. Du hade kanske aldrig sett någon så lycklig någonsin? Efter tre månader var ni gifta och Isabell bar ditt efternamn. Bröllopet var fint, och smekmånaden ännu finare som ni spenderat på en färja där dom åker till flera länder under en månad. Två dagar efter ni kommit hem berättade Isabell glatt att du skulle bli pappa. Du satt tyst, du fick inte fram orden. Du är 28 år och du skulle få ett litet barn. Du var gift, men inte med hon som du älskat

under hela gymnasietiden. Det var inte hon som skulle föda ditt barn. Men om du inte fick tjejen som lämnat Sverige för USA så ville du ju ha Isabell, det visste du. Så du blev ju ändå glad.

Tiden gick och du blev 30 år och du blev en framgångsrik läkare. Du hade en fin fru och eran lilla dotter som nu var 2 år. Ni bodde i ett fint hus i Uppsala. Ni var dom rika på

eran gata. Du var ju läkare och Isabell var civilekonom. Klart ni hade fina bilar, ett fint hus. Och såklart dyra märkeskläder. Ni hade klass helt enkelt. Eran dotter var väldigt söt, hon hade fått sina mörkbruna ögon av dig. Och hade såklart brunt hår som sin mamma och pappa. Hon var väldigt smart för sin ålder, hon hade lärt sig att prata och gå väldigt tidigt. Hon hade mycket lättare att lära sig saker än vad andra barn hade.

Du var stolt över henne, hon bar ditt efternamn och var nästan en kopia av dig själv. Du hade tänkt på din tonårskärlek nästan varenda dag sedan du gifte dig med Isabell. Hon var svår att sluta tänka på, det hade hon alltid varit. Hon var väl den enda tjejen som någonsin fått dig svag. Du kollade på hennes facebook varenda dag och du förstod inte hur hon fortfarande kunde se så ung ut? Hon hade alltid sett yngre ut. Men nu var det 7-8 år som hon såg yngre ut. Inte 2-3 år som det var då ni var tonåringar. Nu var hon 30 år och såg fortfarande ut som 23 år på sina bilder. Så typiskt henne tänkte du.

Dagarna gick, och tankarna på henne blev värre och värre, när du vaknat upp från drömmar av henne i två veckor stod du inte ut mer. Du ville ha tillbaka henne, kosta vad det kostar vill tänkte du. Du tog reda på vart hennes adress var och du tänkte åka dit. Du visste att du var tvungen att göra något imponerande, något som skulle få henne att bli chockad. Du visste själv att det inte skulle räcka med att skriva något mail eller ringa henne. Tanken på att se henne i verkligeheten igen efter 11 år gjorde dig nervös. Och du vart ju nästan aldrig nervös. Du bokade hotell och flygbiljetter. Nu hade du alltså 2 dagar på dig att komma på en bra lögn för Isabell och packa och göra dig förberedd på vad du skulle säga när du träffade henne i USA.

Din lögn för Isabell var att du och några andra kollegor skulle åka till USA på utbildning, det hade kommit några nya mediciner som ni skulle bli informerad om. Din godtrogna fru köpte såklart lögnen. Du packade ner dina finaste kläder och skor, och Diesel parfymen du brukade ha som 17 åring. Isabell körde dig i eran splitter nya mercedes till Arlanda, På vägen dit hade du bett Isabell stanna på en videobutik. Du för dig!gick in och köpte en stor ask Geisha och filmen Fuckng Åmål. Du pussade hejdå till Isabell och din söta dotter, som du visste att du skulle sakna massvis. Din dotter betydde ju så mycket

När du satt dig på flyget hade du fjärilar i magen, det kändes

precis likadant då du satt på bussen som gick hem till henne första gången du skulle vara med henne. Du var nervös, men på ett lyckligt sätt. Tanken på att du kanske skulle vara otrogen mot Isabell störde dig inte alls, Du hade varit det förut, inte mot henne men med dina tidigare förhållanden. För du var en sån kille, en som behövde bekräftelse ifrån det motsatta könet. Att vara omtyckt utav en person åt gången hade aldrig räckt för dig. Du tog in på det dyraste hotellet, spenderade din natt där. På morgonen stod du länge i duschen. Du skulle se perfekt ut när du träffade henne. När du stod i din bröllpskjorta och din nya Armani kostym och i din snygga frisyr som du alltid fick mycket beröm för kände du dig snygg. Du såg perfekt ut tycke du. Du såg ut som 32 brukade dom säga, men det kanske var för att Isabell var 32. Du var ju 2 år yngre än din fru, men du var ju så mogen utav dig så det gjorde inget.

Efter du hoppat ur taxibilen som släppte av dig på hennes gata, så gick du mot det höga vita lägenhets huset. Det hade en pool på taket, det visste du genom hennes blogg. Det vita höga huset med massvis med lägenheter såg ut som en skyskrapa tyckte du. Det var fint, man kunde nästan klassa det som överklass. I hissen började ditt hjärta slå fortare och fortare. Du hade på känn att hon var hemma, för det var en lördag och hon hade inte skrivit på varken sin facebook eller på sin blogg att hon spenderade dagen någon annanstans.

Det var nu eller aldrig tänkte du när du plingade på hennes dörrklocka. Signalen var speciell, det lät inte som en vanlig dörrklocka. Kanske var det så dörrklockorna lät i Los Angeles? Eller så hade hon bytt ut den själv. Hon var ju inte som alla andra, det hade hon aldrig varit. Efter en halvminut öppnades dörren och där stod hon. Tjejen som du drömt om varje natt på senaste tiden, hon du saknat så fruktansvärt mycket. Hon var fortfarande ljusblond och var lika kort som som hon alltid varit, hon hade samma kroppsbyggnad som du kom ihåg henne. Hon hade en ljusblå klänning, hon var ju svag för blå kläder. Det visste du, men hon passade i blått. Och där hon bodde var det ju i princip sommar året om.

Du tittade på henne, och hon tittade på dig. Allt stannades upp, ingen sa någonting. Kanske för att ingen fick fram ett ord. Efter ett tag viskade du " Förlåt ljubavi" Hon sa tillslut hej och gjorde en gjest att du skulle kliva in. Hon hade precis samma röst som då. Det värmde i ditt hjärta för du hade saknat att få höra den. " Remember this?" sa du och gav henne geisha asken och och Fucking Åmål filmen som var hennes favoritfilm som ung. Det var ju den filmen ni hade kollat på hemma hos henne första gången ni var med varandra.

Hennes ögon glittrande till, och hon log med hela ansiktet. Du kramade om henne och hon hade samma parfym som alltid, vilket du inte blev förvånad över. Att en kram kunde vara så känslomässigt stark.

Efter en lång pratstund om ditt liv, att du var gift, hade en underbar dotter. Du berättade om dina år på högskolan. Och såklart pratade ni om hennes liv. Hon berättade om college och om sitt jobb. Hon var inte gift, hon hade inga barn.

Du berättade att du inte kunde sluta tänka på henne, att du ångrade att du lämnade henne. Du ångrade att du inte gift dig med henne, du sa att du var ledsen över att det inte var hon som var mamma till ditt barn. Du var ledsen att du inte spenderade ungdomslivet med henne, att du inte bad henne komma och hälsa på i uppsala när hon fortfarande bodde i sin hemstad i Sverige. Du bad om ursäkt massvis för du missat hennes bal och student. Du sa förlåt för att du gett ditt efternamn till Isabell. Hon satt tyst, hon såg inte glad ut men inte ledsen ut heller. Hon såg bara tom ut. Tillslut sa hon att hon inte var intresserad utav att bli sårad igen. Hon bad dig snällt att åka tillbaka till Sverige och ta väl hand om din Fru och din dotter på två år.